Att vända sig mot solen

I dag har jag mailat vårdcentralen för att få en tid för att diskutera min smärt medicinering och hur vi går vidare. Jag blev bättre och bättre under en period sen ramlade jag och satte mig på den onda höften och sen var jag tillbaka på ruta ett.

Jag är dessutom så trött på alla som har en massa goda råd att ge. Det är jobbigt att ständigt få höra att "jag måste göra något åt detta", att jag måste gå till läkaren så jag blir bra någon gång. Jag vet i dag att ingen som inte upplevt ständig smärta har en aning om hur det är. Jag gör mina övningar som jag fått av sjukgymnasten och jag tar mina mediciner. Det hjälper lite. Det som hjälper mig mest är att göra saker jag tycker om tillsammans med människor jag tycker om, då tänker jag inte på att jag har ont. Så i höst ska jag göra saker jag tycker är roligt. Det innefattar faktiskt att jobba, för jag har världens roligaste jobb, och på fritiden ska jag göra det jag tycker är roligt även om det inte faller inom normen. De dagar jag inte orkar göra någonting kan jag alltid ägna mig åt mina böcker och mina filmer, och de får vara bra med det. Jag är inte lat som vissa kanske tror. Jag gör det jag kan, vill och orkar.

Från och med nu ska jag göra som solrosen och vända mig mot solen och se det positiva i allt. Jag vet att det inte alltid är möjligt, men jag ska göra mitt bästa. Finns det någon i min närhet som inte tycker det är okej kommer den personen faktiskt att bli bortknoppad från mitt liv. Jag vägrar från och med nu att ha energitjuvar i mitt liv. Jag behöver all min energi för att orka med att ta mig igenom dagarna med smärtan som ständig följeslagare