Håller tummarna

I dag håller jag alla tummar och tår jag har för att tågen skall gå som vanligt i helgen och nästa vecka. I helgen ska jag nämligen till Vadstena och nästa vecka till Linköping så det vore ju bra om de i alla fall gick mellan Örebro och Östergötlandslän.

Hämtat mina nya örhängen i dag. Äntligen skall alla 7 hålen få likadana örhängen. Ska ägna kvällen åt att få till det. Mannen får antagligen hjälpa mig. När jag ändå var på stan var det som jag drogs i på en av mina favvo affärer. Tänka sig! De hade halva reapriset på flera ställningar. Kom ut 500 kronor fattigare, men tre klänningar rikare. Köpte även en liten fin ljuslykta som jag ska ha på mitt nya kontor.

Det är något jag måste tänka till lite om. Jag förväntas på något sätt sätta en personlig prägel på ett tråkigt landstingskontor. Jag som inte är någon pynt människa överhuvudtaget. Ja ja, nu har jag i alla fall en liten ljuslykta. Får gå runt och kika lite på de andra kontoren och se hur de har det, jag har ingen aning, jag har aldrig haft ett eget kontor.

Nu är snart min telefonvakt klar och jag ska ta bussen hem och se vad det kan tänkas bli till kvällsmat. Vill ha nåt extra eftersom jag är borta hela helgen, men mannen sa att jag fick bestämma och nu är fantasin slut. Jag vill bara hem och prova kläder.

Så trött på detta virus

I ca en och en halv månad har jag haft någon form av berg och dalbane virus i min kropp. Ena dagen känner jag mig fullt frisk och nästa är jag däckad. Kanske är det flera virus som slåss i min kropp, inte vet jag, men nu är jag trött på det.
Vaknade i morse och kände mig hyfsad. Frukost och påklädning innan hockeyn startade. Sen strax innan 3.e period började så började jag frysa. Mer och mer frös jag och insåg efter en stund att det var frossa. Fullt påklädd under två duntäcken låg och jag skakade och insåg att den här dagen inte skulle bli som jag tänkt mig.
Flera ärenden stod på agendan och i natt skulle jag tjäna lite extra pengar med ett extra pass. Nu blev jag istället liggande i sängen.
Sovit större delen av dagen. Tvingade mig upp för att äta och dricka mitt på dagen sen i säng igen. Flyttade över till soffan och somnade om på eftermiddagen. Febern är kvar och halsen svider, kroppen värker av en dag i liggande ställning. Hatar detta, men det är bara att bita ihop och försöka komma igen.
Tur att det finns OS att titta på och att jag har en god saft hemma som om jag blandar den väldigt stark känner jag smaken av den. Bara att gilla läget och vila ut skiten. Funderar på om jag ska söka läkare men jag vet inte om det är värt 150 spänn att få reda på att det är ett virus och det bara är att vänta och vila. Känns onödigt.

Nu räcker det med vinter

Jag älskar årstidernas växlingar och tycker att varje årstid har sin charm, men nu har jag nått min gräns när det gäller snö. I går snöade det hela dagen och det var inte lätta att ta sig varken till eller i från jobbet. I morse fick jag pulsa till bussen 06:10 eftersom det bara går en buss i timmen på söndagar. Ville vara säker på att komma med den enda bussen den timmen så jag skulle kunna lösa av kollegan som jag vet ville hem och sova efter nattpasset. Bussen skulle gå 06:15, men då syntes ingen buss till. Det gick ytterligare fem minuter innan bussen kom och då var känseln i tårna borta trots lammskinnsskor med ull foder i. Väl framme till jobbet insåg jag att landstinget inte tycker att det är viktigt att det är plogat framför mindre enheter (vet inte hur det såg ut vid USÖ) eftersom jag fick pulsa över hela parkeringen och kliva över en stor vall för att komma in genom dörren. Frös hela förmiddagen efter den pärsen. Jag vill att vi nu sakta går över till vår, lugnt och stilla. Tak dropp, sol som värmer när man sitter i skuggan och ljusare och ljusare för varje dag som går.

I helgen blev jag lite vemodig. Insåg att om mindre än en månad ska jag byta jobb. Jag kommer helt förlora all patientkontakt, och jag kommer även att helt byta arbetskamrater. Jag har jobbat inom sjukvården i den patientnära omvårdnaden i nästan 25 år med några några års undantag för barnafödande och utbildning. Det kommer att kännas vemodigt att lämna det även om jag vet att jag alltid kan gå tillbaka till det. Kommer sakna patienterna, även de rejält jobbiga för de har sin alldeles egna charm. Hoppas kunna hålla kontakten med mina arbetskamrater för de är de bästa man kan ha, men samtidigt vet jag hur svårt det är att man glider i från varandra när någon byter jobb. Ska försöka göra mitt bästa för att det inte ska ske den här gången.

Nu ska jag ta plats i soffan för att kolla lite på OS sändningarna innan det är kvällen här. Alla kanaler som inte sänder OS visar mest skit under dessa veckor så det finns egentligen inte några alternativ. Skidskytte i kväll så det blir kul ändå. Veckan som kommer är tuff med ett extra pass och ett dubbelpass mitt i, men jag avslutar med en helg i Vadstena med total avkoppling. Den som väntar på nåt gott.

Funderar på att tejpa munnen, eller inte

Var på föreläsning i går kväll som var helt fantastisk. Lasse Eriksson och hans hustru Kristina Östberg föreläste om mobbning på arbetsplatsen Skrattade så tårarna rann emellanåt men samtidigt så fastnade skrattet i halsen. Det var en hel del fakta också. Vad är mobbning, skillnaden till kränkning och dylika mekanismer finns i detta olagliga tillmäle. Många blev tankarna under föreläsningen. Gick igenom alla chefer jag haft genom åren, alla arbetskamrater och studiekamrater. Det väckte otroligt mycket tankar hos mig som tagit halva natten att gå igenom, även om jag sov så drömde jag en del. Återigen så blir det uppenbart med bra chefer i arbetslivet.

Skulle jag själv kunna bli en mobbare? Jag använder förvisso ironi ganska mycket men jag ser mig inte själv som en elak människa. Diskussionen var också utifrån att mobbning alltid handlar om makt. Ledare och chefer som mobbar, informella ledare i en arbetsgrupp som mobbar mm. Jag är inte intresserad av makt. Jag vet vad jag har för befogenheter, rättigheter och framförallt skyldigheter när jag är på jobbet. Jag säger nästan alltid vad jag tycker om jag inte vet att det skulle såra, då är jag hellre tyst. T ex om någon kommer med en i mina ögon hemsk frisyr och verkligen ser stolt ut över den, alla i rummet ger komplimanger och jag tycker bara det är fult. Då försöker jag faktiskt hellre vara tyst, eller i alla fall väldigt neutral i mina uttalanden. Efter ett liv som fet så vet jag hur kommentarer sårar så jag utsätter inte någon annan för det.

Mina åsikter står jag för, men jag är beredd att andra mig om rätt argument kommer, jag är inte rigid i mitt tanke mönster och inte beredd till förändring, men som sagt det jag tycker det står jag för.

Sen är det där med lögner, jag tål dem inte, oavsett syfte så har jag väldigt svårt att klara av lögner av alla slag. Det är fegt att ljuga. Dessutom har jag för dåligt minne för att ljuga, minns ju bara det som verkligen hänt. Blir så pinsamt om nån kommer på mig med att ljuga och jag inte minns vad jag sagt.

Funderar även på om folk blir irriterade, sura eller sårade av det jag säger? Ska jag sluta vara ärlig och säga vad jag tycker bara för att det ska vara lugnt omkring mig? Det jag lärt mig genom åren är ju att räkna till 10 innan jag blir arg, går hellre undan en stund för mig själv och tar 10 djupa andetag för att inga grodor ska komma över läpparna. Men när det gäller mina åsikter måste jag ju stå för dem, om jag inte gör det så ljuger jag ju för mig själv. Om jag känner att jag inte kan säga det jag tycker så kommer jag att till slut känna mig lika förtryckt som en oppositionspolitiker i en diktatur.

Silvertejp för munnen är således inget alternativ för mig. Att tänka på vad man säger och låta tankarna gå igenom hjärnan en gång innan man släpper ut dem genom munnen är heller inga fel, men jag kommer aldrig att vara tyst.

Jag hoppas att jag inte sårar människor i min omgivning med att jag är som jag är. Jag hoppas att jag inbjuder till diskussion om olika åsikter och att jag kommer fortsätta vara lyhörd för andras åsikter. Om inte så hoppas jag att de människor som känner sig träffade av det jag säger pratar med mig direkt. Prata är ju nåt av det roligaste jag vet.

Förvirrad vecka

Denna vecka har varit lite utöver det vanliga. Började lugnt med lediga dagar och födelsedagskalas.

Samtal med nya chefen i mitten av veckan och gjorde upp endel praktiskt med gamla chefen när det gäller uppsägningstid mm. Ska börja mitt nya jobb den 22:a mars blev i alla fall fastställt. Spännande och pirrigt på samma gång. Ska tjuvstarta med tre utbildningsdagar i början av mars så jag får nån inblick i mitt nya uppdrag.

Facklig dag på torsdagen så det gällde att snabbt vända fokus i skallen. Sorgligt att avsluta ett tvärfackligt samarbete som varig både givande och roligt i 4 år nu.

Avslutade veckan med en kaotisk dag på avdelningen. Kändes som skallen skulle explodera vid lunch tid men innan jag gick hem hade det mesta löst sig. Kommer sakna de allra flesta av mina arbetskamrater när jag byter jobb, det kniper faktiskt lite att lämna dem, men vissa ska bli så jäkla skönt att slippa. SOm tur är så är de väldigt få och inte de jag jobbat allra mest med. Jag är så förbenat trött på vuxna människor som inte kan ta sitt arbete på allvar och faktiskt vara närvarande när de är på jobbet. När man till på köpet ljuger för sina kollegor då har man sjunkit lågt. Ljuga på grund av lathet eller ovilja att utföra vissa arbetsuppgifter är inte okej när man jobbar inom vården. Vi är på jobbet för patienternas skull inte för att tillfredsställa egna behov av diverse slag. Men som tur är överväger de goa arbetskamraterna som jag måste hålla kontakten med när jag slutat för de har varit en viktig del i mitt liv de sista 8 åren.

Avlsutade fredagen med en tur till Willys och jag kan bara säga att jag var inte ensam. Handlade till min inflyttningsfest och som tur var följde mannen med som stöd och bärare. Glömde en del så klart men det fixar vi i dag har han lovat.

I dag är det OS-invigning, dammsugning och matlagning till att börja med. I kväll kommer några kära vänner hit för inflyttningsfest. Insåg i dag att jag bara bor på 57 kvadrat nu, det kommer ganska många. Vet inte ens om jag har sittplatser till alla, men va fan vi får sitta på golvet eller i knäet på varann. Hoppas i alla fall på en trevlig kväll med mycket skratt men med tanke på vilka som kommer så kommer det säkert bli bra.

Kan inte sluta le

Veckan som gick var trevlig med jobb i den fackliga världen. Var i Stockholm på mässa i torsdags och var på tre intressanta föreläsningar och två värdelösa, inte illa.

I fredags fick jag erbjudanden om ett jobb jag sökt sen tidigare. Jag var in i det sista osäker på hur det skulle gå. Har gått igenom en intervju med 4 personer som bombarderade mig med frågor i över en timme och sedan har de gjort en personlighetsprofil på mig. Sen var det bara att vänta. Det var det jobbigaste. Jag var som sagt inte alls säker på någonting eftersom det var en chansning att söka tjänsten då jag inte har formell utbildning för den. Blev skitglad när jag kom på intervju och fick visa upp mig lite. Efter det trodde jag det var över. Fick sen besked om att det stod mellan mig och en sökande till. Jag var alltså i final. Snacka om chock. Då fick jag göra en test som skulle ta fram min personlighetsprofil i arbetslivet. Har ingen aning om hur de räknar ut det där men det gick tydligen bra. I fredags ringer alltså telefonen och jag får erbjudande om jobbet. Trodde jag skulle svimma. Hade inte räknat med det även om jag hoppats väldigt mycket. På onsdag ska jag träffa chefen och diskutera detaljer och lön och sedan officiellt tacka ja till tjänsten. I dagsläget så ser jag inte att jag kommer att tacka nej, jag vill verkligen göra det här.

2010 verkar bli ett väldigt bra år. Det känns så bra allting just nu så jag bara går runt och ler. Erbjudande om nytt jobb, världens bästa man i mitt liv och jag har hittat hem i min nya lägenhet. Det är inte en dålig start på 10 talet för mig. Efter alla motgångar under 00 talet så känner jag att det fanemig är min tur nu.

Uppochnervända världen

Sista veckan har varit lite körig. Kliniskt jobb blandat med fackligt, sen studierna på det. Har prioriterat om lite bland allt jag vill och måste hinna med, men det blir ändå lite körigt. Det enda som frodas i den miljön är mina dammråttor och tvätthögen. De får vänta några dagar till för just nu är mitt enda fokus att mina bihålor ska tömmas så de slutar värka.

Egentligen började det redan i fredags. Jag gick hem tidigt från jobbet och lade mig i ett mörkt sovrum på spikmattan med den värsta huvudvärk jag haft på väldigt länge. Det blev bättre efter 10 timmars sömn och alvedon. Därför så åkte jag och mannen på vår ett års kryssning på lördagen, men i efterhand kan jag säga att det klokaste hade varit för mig att vara hemma. I går eftermiddag var det som någon stoppat cement i bihålorna och slog mig taktfast i huvudet med en hammare. Det gjorde bussresan hem till en riktig plåga. I dag har jag tagit det lugnt med allt. Sköljt näsan och vilat så nu börjar det kännas bättre.

Kryssningen med mannen var väldigt nice måste jag säga. Har svårt att riktigt fatta att det redan gått ett år sen vi träffades. Den här kryssningen var lite annorlunda än förra årets. Lyxhytt med bubbelvin på kylning väntade på oss när vi kom ombord. Efter lite shopping och en drink i baren åt vi en underbar tre rätters middag. Så god mat. Skagen toast på svart ålandsbröd till förrätt, lamracks med rostade rotsaker till varmrätt och sen en gigantisk dessert buffé som avslutning. Allt sköljdes ner med passande vin och avslutades med en god likör till kaffet. Det blev inget dansande i år på grund av mannens knä men det blev en trevlig kväll i alla fall. Morgonen efter intog vi frukost med skärgårdsutsikt innan det var dags för en SPA behandling. Återigen fick mannens ben oss att ändra planerna lite. Bubbelbad var inte att tänka på däremot en behandling som innehöll ansikts, hand och fotmassage. Så skönt att jag nästan somnade. Självklart shoppade vi en del flytande godsaker tillsammans med god mörk choklad. Inte mycket att klaga på när det gäller vår årsdag, får se vad vi ska toppa detta med nästa år.

Rastlösheten börjar riva i mig nu och det vet jag av erfarenhet är ett tecken på att jag börjar bli frisk. Tråkiga dagtvprogram gör det inte lättare att vara på bättringsvägen. Ska vila i morgon också eftersom jag ska jobba hela helgen senare i veckan, men nu har jag laddat in en ny bok i mobilen så jag slipper se på tv. Ska nog ägna onsdagen åt att jaga dammråttor och tvätta mig ner till botten av tvättkorgen.