Ingen bra början på dagen

I morse kom jag ut på en powerwalk med stavar innan jobbet. Kändes bra i kroppen och det känns att jag kommit i gång med träningen nu. När jag sen kom hem och skulle göra mig iordning för jobbet så jag till min besvikelse att jag hade punktering på framhjulet. Planeringen för dagen började ruckas i min skalle. Tröttsamt sånt där. Fick fortsätta gå till jobbet, sen blev det i alla fall lånecykel när jag skulle till USÖ på möte. Letade på nätet efter en cykelverkstad på nätet som ligger i närheten av hemmet. Hade ju en bra riktigt nära där jag bodde förut, men den var för långt bort i dag. Hittade en ganska nära i alla fall. Så efter jobbet så gick jag hem, hämtade cykeln, gick till verkstaden, gick till affären och sen gick jag hem. Totalt har jag promenerat 2 timmar i dag. Skavsår och rejält ont i fötterna. I morgon är det vilodag, förutom att jag ska hämta cykeln efter jobbet. Tror jag tar mannens erbjudande att få skjuts i morgon bitti. Är jag tidigt på jobbet i morgon innebär det att jag kan gå hem tidigt på torsdag. Det är en sån klämdag så har man tid inarbetad så får man gå hem 13:00. Eftersom jag läste fel i en inbjudan i måndags så fick jag två timmar då så det är bara två till att jobba in. Lite tidigare blir det i alla fall.

Ska bli skönt med en långledighet i påsk. Fredag och lördag ska mannen jobba så då ska jag ha hemma pul på fredagen och på lördag tar jag bussen till Hällefors på morgonen så kommer han efter på kvällen. Dags att träffa släkten lite och leverera lite saker till syrran. Kläder och loppis saker ska med, men det får mannen ta med eftersom jag inte tänker dra det på bussen. Tänkte mig upp på vinden på fredag. Dags att ta tag i det nu efter tre månader i nya lägenheten. Finns saker där som ska sorteras lite till, kanske slängas eller skänkas bort. Fiske sakerna ska gås igenom så jag är redo när säsongen börjar. Just nu längtar jag väldigt mycket till att få vara i stugan på helgerna och fiska och njuta av lugnet.

Det blev nästan magiskt

I går var det dags. Mannen fick biljetterna i julklapp och jag hade köpt dem redan i september. I går kväll gick konserten av stapeln. Killer Queen på Conventum. Det var två timmar hyllning till Queen och Freddie Mercury. Ett engelskt band som spelade och en Freddie look a like sjöng nästan lika bra som Freddie själv. Det blev rejält tryck i lokalen, conventums personal tyckte att vi skulle sitta ner men "Freddie" sa att vi skulle resa oss upp och dansa och det gjorde vi ju så klart.
Sjöng och klappade händer så halsen var som sandpapper efteråt och fingrarna svullna så jag fick knappt av mig ringarna. Tänk vad gamla låttexter sitter i skallen även efter många år.

Vi gick därifrån med ett leende på läpparna och jag är ganska säker på att Freddie log i sin himmel och dansade tillsammans med oss under kvällen. Grät lite i hjärtat när jag tänkte på att denne underbare karismatiske sångare dog så ung. Hade det varit i dag hade bromsmedicinerna kunnat hjälpa honom till ett långt liv, men tyvärr var han ett av de första offren av denna fruktansvärda sjukdom.


I dag går Spotify för fullt med Queen låtar och jag bara sjunger och njuter. Mannen fixar båt så den är klar när isen släpper. Han får skynda sig nu.

Äntligen helg

Nu har jag avverkat min första vecka på nya jobbet. Varit bombarderad med en massa ny information varje dag så jag har somnat ovaggad varenda kväll den här veckan. Det är mycket att ta in men samtidigt väldigt roligt. Dock var det väldigt skönt att ta helg nu efter fem tidiga mornar. Har ju försökt träna på morgnarna den här veckan och det har funkat väldigt bra. Ska nog göra det till en vana tror jag. Ska få intro på gymet på jobbet så då blir det väldigt nära att kunna träna.

I helgen blir det konsert. Mannen fick biljetterna i julklapp och nu så är dagen äntligen här. Lite grus i maskineriet blev det när jag insåg att konserten kommer att pågå under Earth Hour. Jaja, jag får väl släcka ner en timme när jag kommer hem, men det känns lite tråkigt. Förra året på Earth hour var vi i Tryssil och släckte ner och mös under timmen jag och jobbarkompisarna.

I veckan plockade jag fram cykeln för våren och fick uppleva frihetskänslan av att kunna fara fram på cykel. Det är verkligen min grej, gillar att gå också men cyklandet blir annorlunda när det handlar om transport från punkt A till punkt B. När sen cykelbanorna blir sopade så kommer jag att flyga fram.

Hade en hel del ärenden och måsten den här veckan men nu är det bara storhandlingen av mat kvar innan mannen och jag ska äta en god middag och dricka ett gott vin, innan vi somnar på varsin soffa till "Så ska det låta". Snacka om "Svensson fredagsmys". Ska i alla fall bli skönt med några lediga dagar och hämta andan på. Sen väntar två korta veckor med en långhelg mitt i och det känns väldigt bra.

Nu har poletten trillat ner.

Nu har jag äntligen fattat att jag ska byta jobb. Det är faktiskt med sorg i hjärtat jag slutar jobba som sjuksköterska efter 18 år. Jag var lite blank i ögonen i veckan när jag jobbade mitt sista passJag var i 8 års åldern när jag bestämde att jag skulle bli sjuksköterska när jag blev stor. Mamma var svårt sjuk och låg på sjukhus i långa perioder. Sjuksköterskorna var på 70-talet vackra väna varelser med vita rockar, vita knästrumpor och vita träskor. En del hade till och med hätta på den tiden. Nu har jag aldrig själv haft den uniformen när jag varit i tjänst, men jag minns än hur vackra jag tyckte att de var. Mamma blev frisk och jag blev sjuksköterska. Vårdlinjen på gymnasiet var ett självklart val. Som undersköterska/skötare kom jag inglidande i psykiatrin på ett bananskal. Hade lika gärna kunnat hamna på Karlskoga Lasarett som undersköterska som att det nu blev skötare på Hålahults sjukhem. Det finns inte längre, inte heller stora Mellringe sjukhus med 24 avdelningar. I början på 90-talet var det kris på sjusköterske fronten inom psykiatrin så jag fick gå utbildningen med lön. Krisen finns kvar men inte den ersättningen för att få välutbildad personal. De 25 år jag jobbat inom psykiatrin har mycket hänt, det mesta till det bättre. Jag har jobbat inom 5 olika verksamhetsområden inom vuxenpsykiatrin så jag har som man säger en bred kompetens. På ren svenska så är jag en jäkligt bra sjuksköterska. Nu ska jag se vart den kompetensen leder mig i mitt nya uppdrag utanför det direkta vårdarbetet.

Jag är lite nervös för att börja jobba med helt nya saker i morgon. Snacka om att man bli barnslig när man är lite nervös. Funderar just nu mest på vad jag ska ha på mig i morgon, helt sjukt med tanke på att det är något som jag väldigt sällan tänker på i vanliga fall. Blomman jag fick av mina kära arbetskamrater ska stå i fönstret på mitt kontor och sen har jag köpt en bukett tulpaner som jag ska ha i vasen jag fick från VF när jag slutade i styrelsen. På det sättet kommer jag ha styrkan från de gamla uppdragen med mig på ett symboliskt sätt in i det nya.

Slölördag

Vaknade tidigt som vanligt. Lång skön frukost med ägg, gröt, rostat bröd med E:s marmelad på och en långläsning av tidningen med lördags quiz o allt. Mannen åkte iväg för att försöka laga båtmotorn så vi slipper köpa en ny. Jag satte mig till rätta med en kopp kaffe o melodikrysset. Det var inte svårt i dag. En promenad, en tur till affären sen lunch i soffan till tecknad film. Jag älskar tecknad film, en liten hemlighet jag har.
Nu blir det en lugn dag. Det enda jag ska göra är att laga mat i eftermiddag, men innan dess blir det nog en tupplur.
Skönt att vara lat en dag emellanåt.

Hur tänker de nu?

Traskat hem från stan dragande på en resväska i dag. Varit på kurs i två dagar. Det regnade och eftersom det varit milt väder några dagar så är det rejält slaskigt på trottoarer och cykelbanor. Fick bära resväskan större delen av vägen och jag var genomblöt om fötterna när jag kom hem. Fattar inte varför den förvaltning som har hand om snöröjningen i staden kan bestämma att de ska ut och skrapa trottoarer och cykelbanor nu när det är snögröt? Speciellt inte när prognoserna säger att det ska bli kallt igen nästa vecka. Det vore väl bra att få bort snögröten nu innan det fryser på igen och det blir en bucklig isbana. Hur svårt kan det vara att räkna ut det? Inte direkt kvantfysik.

Själv ska jag ge mig ut på jakt efter några snygga allväderstövlar för det känns som det kommer behövas den här våren.

Nu ska jag överraska mannen me hans favvo mat och fredagsmys.

En helt vanlig dag eller

Började dagen med tandläkarbesök. Det är nåt av det värsta som finns enligt mig. Jag är paniskt rädd för tandläkaren. Dessutom såg jag på kallelsen att jag fått byta tandläkare, och det är inte bra för mig. Hade precis börjat känns förtroende för den gamla. Nu visade det sig att den nya var en ung vacker kvinna som var väldigt trevlig. Tandsköterskan var också trevlig. Problemet var att jag hade kunnat vara deras mamma och att de såg inte ut att ens gått ut högstadiet någon av dem. Snacka om att jag har fördomar. Domen blev dock 0 hål och både jag och min plånbok blev glatt överraskade. Hon charmade mig dessutom så mycket att jag köpte en tandvårdsförsäkring. Har en känsla av att det kan vara lönsamt med tanke på ålder och alla gamla fyllningar som jag har. Slipper i alla fall den ångesten framöver.

I dag gör jag min sista fackliga dag. Köpt en tårta till kollegorna och hålla lite ställningar fram till 16:00. I kväll ska det packas inför övernattning i Ånnaboda med kurs torsdag och fredag. Ytterligare en kurs som jag åker till som ett blankt papper, har ingen aning om hur det kommer bli, men programmet ser bra ut.

Alla kan dessutom hålla tummarna för oss i dag. Miljödomstolen skall se över om vi får bygga bryggor i paradiset i sommar. Det skulle underlätta mycket med tanke på alla båtar som finns i familjen.

It´s the end of an era

Våren känns allt mer i luften nu. Solen och vinden tar sakta bort lite snö och is varje dag. Snart är det nog så pass att jag kan plocka fram cykeln. Det ska visst komma lite regn i slutet av veckan och då kommer ännu mer att försvinna. Längtar efter att isen på Vättern släpper också och att mannen och jag kan fixa till båten innan dess. Han ska fixa motorn och jag ska måla. Är verkligen fiskesugen nu.

Blev inte mindre fiskesugen när jag fick en present av mina "gamla" arbetskamrater i dag. En haspel rulle, så fin och jag vill prova den snarast. De visste verkligen vilken present som jag skulle uppskatta. Fick en blomma också och sånt är ju inte rättvist mot blomman. Nu hade de tänkt till och köpt en hårdblading som inte är så där jätte mycket behov av vatten. Kommer ta med den till mitt nya kontor på måndag så kanske jag kan hålla liv i den längre än om den står hemma.

Nu är alltså min era som sjuksköterska slut, i alla fall för den här gången. 18 år blev det till slut. Kanske jag kommer tillbaka, kanske inte. Den som lever får se. I morgon jobbar jag min sista fackliga dag. Det blev 4 år på det uppdraget. Nu gör jag en helomvändning och börjar en ny karriär. Låter lite töntigt men det är ju det är, även om det inte blir något omvälvande för min livsstil. Jag är ju fortfarande landstingsanställd. Undrar var jag hade varit om jag satsat på en karriär i det privata näringslivet för 25 år sedan. Nej, så ska man inte tänka. Jag har haft väldigt bra 25 år. Lärt mig mycket både på jobbet och av många utbildningar jag gått. Träffa en hel skrälldus med intressanta, underbara, roliga och ibland mindre fördelaktiga människor. Både när det gäller det kliniska arbetet likaväl som det fackliga. Ser fram emot att få minnesgåva till hösten.

I kväll är det tvättstugan som gäller. Tvätta sommarstugans mattor så svärmor kan iordningställa paradiset inför sommaren. Jag skulle gärna hjälpa henne men det är hennes drottningrike och hon bestämmer. Ber hon om hjälp så ställer jag upp, som med mattorna, men annars vet jag att det är lika bra att stå tillbaka och invänta order. Men det känns som sommaren kommer närmare när paradiset fixas till.

Vägskäl i livet

Står inför ytterligare ett vägskäl i livet. Om en vecka ska jag sluta jobba som sjuksköterska som jag gjort de senaste 18 åren. Jag har genom alla år älskat mitt jobb och gör det fortfarande. Många frågar mig varför jag byter jobb, om jag inte trivs osv. Det handlar inte om det. Trots att jag älskar mitt jobb känner jag att jag vill ha en ny utmaning och se om jag på något vis kan göra något annat med den kunskap och erfarenhet jag har. Efter snart 25 år i vården (började som skötare inom samma förvaltning 1:a augusti 1985) hoppas jag att jag har samlat på mig så mycket kunskap att jag ska kunna göra något bra med mitt nya uppdrag. Naturligtvis har vårdarbetet i kombination med mina 4 "fackliga" år gett mig ett intresse för det jag nu ska börja jobba med även om jag får se saker från en annan sida nu, eller kanske blir det samma sida men med nya ögon.

Det är inte enkelt att göra det här. För att skydda hjärnan och hjärtat från avsked har jag lagt av lite på ett mentalt plan. Jag går till jobbet och gör det jag ska precis som alltid, men jag gör inget mer. Nu har jag 2 kliniska dagar och 2 fackliga dagar kvar. Jag gillar inte avsked. På tisdag när jag gör min sista kliniska dag vill jag bara tömma postfack och skåp, lägga nycklarna i chefens fack och diskret smita ut utan några farväl eller kramar. Det samma gäller den sista fackliga dagen på onsdag. Jag är blödig när det gäller sånt här. Inte bra för min image. Tack och lov har jag en vana att sätta upp min hårda fasad och ta till ironisk humor som försvar. Gråter gör jag hemma mot mannen axel.

Jag vet att det är svårt att hålla kontakten när man byter jobb, man lovar att hålla kontakten men det funkar inte alltid. Jag har bestämt mig för att göra mitt yttersta för att hålla kontakten med de arbetskamrater som har varit viktiga för mig och som betyder mycket för mig. Tack vare mail, sms och Facebook tror jag att det kommer funka om alla vill.

I dag har jag ledig dag och är obokad förutom lunch med några goa kamrater. Går mest runt och små plockar här och där. Funderar på att rensa min garderob. Har haft en shopping period nu så jag behöver skicka i väg det jag inte vill ha längre eller det som inte använts på väldigt länge. Hoppas ju på att jag ska få plocka fram vår och sommarkläder snart. Sakta men säkert försvinner snötäcket och det blir varmare och varmare på dagarna. Längtar efter våren och sommaren. Längtar efter att åka ut och fiska, till sommarstugan och kanske bara sitta i solen på balkongen i solen och njuta av livet.

Lagom aktivitet för en helg

Haft en underbart lugn helg. Långledig som jag varit och allt. Fredagen gick i hemma fixets tecken så jag tvättade, städade och handlade så resten av helgen kunde bli lugn.
Ostar och ett gott vin till På Spåret startade helgen på fredagskvällen. Ägnade mig lite åt matlagning under både lördag och söndag. Goda middagar och ett antal matlådor inför veckan som kommer blev det.
Största delen av dagarna ägnades annars bara åt min älskade man. Känns som vi kan prata om allt i oändlighet och aldrig vara utan samtalsämnen. Om någon skulle fråga vad jag föll för mest med honom så tror jag att det får lov att bli hjärnan. Han är knivskarp och väldigt intelligent.

Nu har jag 8 arbetsdagar kvar innan jag börjar mitt nya jobb. 4 fackliga och 4 kliniska. Känns väldigt vemodigt, men samtidigt väldigt spännande. Filurar på det där med att inreda mitt kontor. Hittat några saker som kanske kan passa in, men jag får klura lite till tror jag.

Nu maraton kollar jag på Vem vet mest och får bekräftat att jag är ganska allmänbildad. Dessutom är det skönt när jag får fler rätt än de som tävlar. Kommer fortsätta att kolla på tv under kvällen också tror jag, ligger rätt bra i soffan. Ska bara värma lite redan färdiglagad mat när mannen kommer hem i kväll. Han vinterfixar med båten denna söndagseftermiddag.

Det gör att man verkligen börjar längta till att isen ska släppa grepper från Vättern, men det ser ut som det kommer dröja. Nästa helg blir det förhoppningsvis båtmässa i Stockholm så då blir vårkänslorna kanske ännu starkare. Ska bli kul i alla fall om vi kommer dit, har aldrig varit på en sån mässa förut.

Fullt ös

Veckan som gått har haft stora kontraster. Helgen tillbringades i Vadstena hos mina kära nunnor. Kanske var det på grund av lugnet de gett mig som jag klarat resten av veckan. Vädret har ju gjort att det varit nervöst med resandet för mig. Vadstenaresan gick utan problem. Värre var det med resan till utbildningen i Linköping.

Tåget från Örebro gick hyfsat i tid, bytet i Hallsberg var några minuter försenat, men det kändes lugnt. I Katrineholm börjar problemen. Springer mellan tågen för att se att tåget mot Linköping är försenat i 30 minuter. Möter upp min nya kollega så jag slipper vänta ensam. Totalt får vi vänta 40 minuter sen kommer till slut tåget. Vi pustade ut men det blev inte långvarigt. I Norrköping fick vi byta till buss. Det blev en väntan där på 20 minuter. Vi kom i alla fall fram till Linköping och efter lite trassel med taxi även fram till hotellet. Trött och kall så det var bara in i en varm dusch och sen i säng.

Efter det väntade tre dagar med en intensiv men väldigt rolig kurs. Fick lära mig många nya saker för mitt nya jobb och träffa en brokig skara underbara människor. Jag har fått en bra grund att stå på inför mitt nya jobb, men känner mig långt i från färdigutbildad. Tur att det kommer lite mer kurser framöver.

Hemresan såg till en början ut att bli lugn. Taxi beställd och tågen verkade gå i tid. Någon timme innan det var dags kollade jag tågen och fick information om att tåget var inställt. 45 minuters väntetid på sj. Vi kom överens om att ta det när vi kom fram till centralen. Troligen skulle ju buss gå även då. Vi var fyra personer med fyra destinationer som stod kvar utanför KMC och väntade, alla andra hade fått transport. Klockan gick och ingen taxi kom. Efter diverse samtal kom taxin, men försent. Chauffören verkade totalt likgiltig att han missat oss och sa bara: Oj, nu kommer ni försent. Mycket riktigt. Kamraterna som skulle till Stockholm kunde bara se på perrongen hur tåget gled i väg och vår buss var redan borta. De hade tågbyten och flyg som väntade i Stockholm så de fick lite panik. Vi fick fatt på en underbar Mikael som jobbade på Sj som var helt underbar och försökte både lugna och hjälpa. Taxibolaget fick flera kängor och även fixa taxiresor till Stockholm och Värmland. Mina kursvänner verkade komma i väg med bil och jag blev ombokad på tåget över Mjölby. Hade kanske kunna fixa en taxi jag med, men jag kände att jag behövde en tågresa för själen. Jag var inte den som blev argast, jag tänkte hela tiden att "det löser sig". Kanske nunnornas förtjänst.

Två timmar på tåg med en fantastiskt bra bok i öronen gjorde att jag kom hem till Örebro lugn och harmonisk. Hade flyt även där så när jag klev av tåget gled 12:an in på resecentrum så jag kunde kliva på och komma hem. 1,5 timme efter den tiden som jag egentligen skulle varit hemma efter den ursprungliga planeringen. Slutet gott allting gott.

Tack och lov så har jag ledig dag i morgon så jag får en lång helg efter den här intensiva veckan. I morgon ska jag fixa lite här hemma och handla lite gotta till helgen. På kvällen blir det fredagsmys med mannen sen väntar en oplanerad helg. Kan bli båtmässa i Stockholm på lördag eller nåt annat spännande. Känner mig lite sugen på att gå på bio också. Jaja, helgen kan ge nästan vad som helst. Skönt att bara vara ledig.