Två korta långa år.

Just hemkommen från ett dygn på Loka Brunn. Jag har varit där tidigare men bara i jobbet, för mannen var det första gången. Anledningen till resan var enkel, det är 2 år sedan vi kom in i varandras liv. Förra året åkte vi på en kryssning men i år valde vi att bara slappa.
Det har vi verkligen gjort. Ätit fantastiskt god mat, druckit fantastiskt gott vin och bara varit. Tanken var att vi skulle bada o spaa, men det blev inte så. Mer tänker jag inte skriva här.
Vi kommer garanterat göra om detta, men troligen när det är varmare väder ute och då också en natt till. En helg lång helg.

Att vi varit tillsammans i 2 år känns både långt och kort på samma gång. Jag minns inte hur det var att leva utan hans kärlek och det är ändå bara 2 år sedan jag faktiskt gjorde det. Det tog 41 år för mig att hitta min själsfrände men det var värt att vänta på. Han är bara den mest underbara människa på jorden och han är bara min. Allt känns bara rätt med honom och äntligen har jag hittat en människa som jag inte kan dölja något för. Han ser mig när jag är som sämst i livet men han älskar mig ändå. Han håller mig under armarna, ibland bokstavligt, när det är som jävligast. Samtidigt är han min största supporter när jag ska göra något nytt i livet. Tillsammans har också väldigt roligt, samma sjuka humor så vi kan skratta åt mycket tokigheter.

Hoppsan vad rosa det här blev då. Det är ju inte riktigt rosa alltid, men när man börjat komma upp i åren har man förstått att man inte kan ändra på någon annan än sig själv. Jag blev förälskad i honom för att han är som han är, varför skulle jag då vilja ändra på något? Ibland blir jag lite galen på honom för hans envishet, men å andra sidan kan det inte vara en rosa dröm att leva med mig alla dagar om året heller för den delen.

Stay away.............

Har en ensamhemmadag. Det passar väldigt bra i dag. Är inte social för fem öre. PMSig, trött, ont i halsen, ont i ryggen och på ett allmänt jäkligt humör. Allt känns jobbigt, till och med att sätta på tvättmaskinen känns som världens största projekt. Ska försöka laga lite mat innan kvällen, men någon avancerad meny kommer det inte att bli. Sjukt sugen på stekt strömming och potatismos så att så får det bli. Tjafs om att jag som kvinna ska blidkas med choklad en dag som denna stämmer inte på mig.

Skönt för mannen att bära järnbalk till nya bryggan istället för att umgås med mig. Det var visst bara 20 stycken eller så, det gör att han har att göra i eftermiddag. Jag önskar att jag på något sätt kunde hjälpa till, men det enda jag kan göra är att sköta matservicen. Det är viktigt i sig när kusinvitamin är insulinkänslig och behöver mat på samma regelbundna basis som ett spädbarn för att inte flippa ur. Han är strax över 40 vill jag tillägga. Jag har ju planer för mannens lilla stuga i sommar men inser att jag inte kommer att klara av det själv och nån hjälp från nån annan eftersom bryggor och förråd. Ska göra allt jag själv kan för att denna sommar ska bli bättre ryggmässigt än förra så att jag kan greja lite. Skulle vara så skönt att få en egen oas eftersom ryktet säger att det kommer bli crowded i stugan i sommar. Det är ju inte riktigt min grej. Socialsamvaro i alla ära, men jag behöver en oas emellanåt.

Tar tillvara denna självömkans dag med att gnälla på allt. Efter fallet förra veckan har jag emellanåt haft så ont att det enda jag kunnat göra är att ligga i fosterställning, gråta och vänta på att den starka värktabletten ska börja göra verkan. Som vanligt när det gäller mig är det bara en person som får se mig när jag är sån och det är min älskade man. Han håller om, han kramar, han tröstar och stöttar mig på alla sätt han kan. Han till och med skäller på ett bra sätt när jag gör saker av ren envishet som inte är bra för mig.

Nu ska jag fortsätta tycka synd om mig själv ett par timmar innan jag ska fixa lite mat. Försöka förbereda lite för veckan som kommer. Looks good on paper, men man vet aldrig förrän efteråt. Vet i alla fall att veckan avslutas med en kärlekshelg på Loka Brunn eftersom mannen och jag firar att vi funnits i varandras liv i två år. Champagne på rummet, tre rätters middag, SPA möjligheter och en massa mys står på den agendan. Eftersom jag känner mina hormonvågor så vet jag att jag inte kommer vara gnällig då.

Klarade mig inte hela vägen

Har klarat mig hela vintern hittills utan att slå på arlset på allvar. I onsdags när jag gick hem från jobbet gick jag och pratade med mannen i telefon och berättade att det var bart på trottoaren och det var lugnt att gå. Plötsligt försvann benen under mig och jag låg mitt på gatan. En enda isfläck på hela Eklundavägen och den halkade jag på. I luren fanns en förvånad man och jag bara skrek rakt ut. Naturligtvis landade jag på min vänstra sida som är min absolut sämsta. Jag gick hem och konstaterade att det nog inte var så farligt. Inte den kvällen. På torsdag morgon kunde jag konstatera att jag var lite stelare än vanligt men det gick hyfsat fram till lunch. Då började högerarmen värka och inte vilja göra det jag ville. Vänster knä började mola och sakta men säkert började hela vänstersidan att ge upp. Gick hem och tog ett bad och lite smärtis för att mota olle i grind. Funkade så där. Från revbenskammen ner till vaden är jag så öm att jag inte kan ligga på den sidan. Varenda muskel känns krossad. Ser ut att bli en kul helg det här.

Storhandlingen har jag skött via nätet den här veckan så det enda jag behöver göra är att se till att jag är hemma klockan 16:00 i eftermiddag. Jag har bestämt mig för att storhandla på nätet framöver. Jag vägrar stressa och bära ihjäl mig för att få hem mat. De stora grejerna får jag hemlevererade och småpysslet kan jag bära hem själv. Nu funderar jag allvarligt på att kolla över det där med städning också. Undrar vad det kostar med en månadsstädning i min lilla lägenhet. Allvarligt övervägande ska ske.

Nu ska jag förbereda några föreläsningar under dagen innan det är dags att ta helg. Sen blir det en mycket lugn helg för mig. Mannen ska börja bygga brygga vid sommarstugan, men där gör jag inte mycket nytta det vet jag.

Hej vad det går......

Veckan flög förbi när det äntligen blev vardag. Nu rullar veckorna på och jag har jätte mycket roligt att göra under våren, eller egentligen hela året. Kommit in på en utbildning till hösten så då blir det en kombination av jobba och pluggande. Då kommer jag bli ännu mer socialt handikappad än vad jag är nu. I vår har jag lovat mig att ha en större balans mellan resor i länet och landet, och tid på kontoret för både planering och reflektion.

I helgen gjorde jag väldigt lite för att vara mig. Var ute till affären en kortis på lördagen och körde en tvättmaskin. Det var väl typ allt jag gjorde då förutom en pizza. I går var vi inte ute alls. Mannen gick igenom några Bond-filmer han fick i julklapp och jag låg och läste större delen av dagen. Känner mig nästan bakis i dag efter en riktig slappar dag.

Nu är det dags att ta tag i veckan och ha en grejardag på kontoret. I kväll blir det lite uppvaktning och samvaro med gamla fackliga kollegor. I morgon Stockholm över dagen. Ska på onsdag bevista ett Tupperwareparty för första gången på flera år, men nu har jag något jag vill köpa. Resten av veckan blir lugnare och till helgen kommer jag nog inte göra många knop heller. Mannen ska börja med projekt bygga brygga i sommarstugan men där kan jag inte tillföra speciellt mycket. Kan väl kanske följa med som hejarklack och matfixare om vädret tillåter, annars stannar jag hemma med mina böcker.

Jobba hemifrån

Jobba hemifrån är ett privilegium tycker jag. Problemet är att jag har svårt att sluta. Fastnar lätt på ett sätt som jag inte gör när jag sitter på kontoret. När klockan börjar närma sig halv 5 så är det som om hjärnan bara trappar ner och jag börjar förbereda mig på att gå hem. Är jag då redan hemma så fortsätter jag av bara farten. Fika och mat finns ju inom räckhåll så det är bara att köra. Inläsning måste jag nästan vara hemma för, har svårt att koncentrera mig på kontoret. Särskilt om det handlar om engelsk litteratur, då är det nästan ett krav.

På måndag börjar vårterminen på allvar. Möten bokade och kalendern börjar fylla på sig. Snart ett år sen jag bytte jobb och jag har lärt mig väldigt mycket. Bland annat hur jag ska lägga upp mitt jobb för att bli mer effektiv. Att inte vara en utförare i allt trots att jag vill och tycker det är roligt. Utveckla teamarbetet på olika fronter och hela tiden föra arbetet framåt. Trivs med mitt jobb och lärt mig att inte skynda på nåt utan att göra rätt från början.

Nu är det sista helgen innan vardagen börjar på allvar efter alla helger. Som jag sagt förut mår jag bäst av vardagen. Både min kropp och min själ gillar rutiner och struktur. Inga planer för helgen. Tar det som det kommer. Julen är bortstädad förutom lamporna på balkongen som ska bort i dag. Håller på att plocka i ordning i min garderob och rensa. Behöver mer plats och syrran blir glad när hon får nya kläder.

Ny start !

Då var det nytt år igen. Tänk vad tiden går. Bokslut ska göras, ja i sinnet alltså. 2010 var ett berg och dalbane år. Bytte jobb efter 25 år i kliniskt arbete blev jag kontorsråtta. Tycker jag har världens roligaste jobb som gör att jag finner utmaningar i allt jag gör och jag utvecklas mer och mer för varje dag. En mycket skön känsla.

Down perioden för året var i maj när ryggen började krångla. Trodde att det var en sträckning, men det gick inte över. Sjukgymnast och läkare konsulterades, tester och röntgen gjordes och det konstaterades att jag har ett diskbråck och flera slitna kotor i korsryggen. Värktabletter och gymnastikövningar gjorde det sakta bättre, även om det blev ett och annat bakslag. Helt bra kommer jag aldrig bli, det här är något jag måste lära mig leva med. Tålamodsträningen har varit den svåraste för mig. Att inte kunna göra saker som jag alltid gjort förut, att behöva be om hjälp med saker som tidigare var en bagatell är inte lätt när man är en sån person som jag är. Tack och lov har jag min älskade man som har en ängels tålamod med mig. Han hjälper mig utan att fråga nåt, han finns där när jag känner att orken tryter och jag bara måste få gråta mot hans axel.

Nu börjar ett nytt år och det känns skönt. Några nyårslöften kommer jag inte avge förutom att jag ska leva livet fullt ut och bara göra det jag själv vill. Det är slut på att göra saker som dränerar mig på energi, nu ska det bara fyllas på med energi.

Längtar nu till våren. Värme och sol står högt på önskelistan nu. Planer för sommaren ska ta fart och även kanske en vinter resa nästa år. Fast än så länge är det vinter och mörkt, men det har i alla fall vänt så våren är på väg även om det dröjer lite än.