Dessa startsträckor

Haft en vilsam helg, borde vara pigg. Hösten kommer smygande så jag får väl skylla på mörkret att jag är trött. Eftersom jag tog en tupplur i går eftermiddag så kunde jag ju inte somna som vanligt i går kväll, så nu är jag ur fas. Dessutom hade jag så jävla ont i går kväll att det nästan var omöjligt att hitta en ställning som funkade. Inte ens de starkaste smärtisarna funkade optimalt. Tänker inte sitta och gnälla här i alla fall.

Nu är veckan startad i ett hyfsat lugnt tempo, behöver inte stressa utan det verkar som jag faktiskt ligger i fas. Blandade aktiviteter med lite utbildning i Loka Brunn som avslut. Jag får ofta höra att det måste vara roligt att åka bort och bo på kursgårdar och hotel med jobbet, men NEJ. Det är alltid jättefina ställen man åker till men man hinner faktiskt nästan bara se konferensrummet, matsalen och det egna rummet. Scheman är så späckade för att man ska få ut mesta möjliga av tiden så det finns inte tid att avnjuta relaxavdelningar, promenadstigar eller gym. Ser på schemat för torsdagen att vi slutar föreläsningarna 17:30, ursäkta men då är det ganska mörkt nu för tiden. Promenera ut i bergslags skogen utan god kännedom om vart jag ska gå känns inte som ett alternativ. Antagligen är det bara nån timme mellan avslut av kurs och middag så man får vara glad om man hinner gå på toa och ta en raggardusch.

Fick frågan av mannen vad jag önskar mig i födelsedagspresent. Ingen aning egentligen. Materiellt tycker jag att jag har det jag behöver. Jag har ekonomi att köpa mig det jag vill ha. Det skulle väl vara en ny termosmugg i nån neonfärg som jag såg hade kommit nu eller en klassisk Kånken från Fjällräven. Diamantring kommer jag att få från landstinget som 25-års gåva. Bil vill jag inte ha. Att mannen finns i mitt liv är en gåva i sig. En resa kanske? Men vart? När? Asch, skiter i det nu. Köp mig inga prydnadssaker eller blommor kära släktingar så är jag nöjd.

Lite extra stöd i livet

Ibland kan man behöva lite extra stöd i livet. Utan min man skulle jag känna mig halv, han kompletterar mig på så många sätt och är mitt stora stöd i livet. Jag tror inte han egentligen gör något medvetet men bara det att han finns där räcker. Dessutom kan stöd komma från olika sätt och i olika form utan att man kanske reagerar på det. Ett snabbt möte med en gammal bekant på en tågstation springande mellan tågen, men den snabba kramen kan ändå ge energi. Ett mail med få ord men som ändå går direkt in i hjärtat på rätt ställe.

I torsdags var jag på en föreläsning med Elaine Bergqvist. Har läst hennes bok om härskartekniker tidigare och verkligen sett fram emot att se henne i verkligheten. Jag blev inte besviken. Vilken kvinna och vilka aha-upplevelser hon levererade. Hennes böcker kan varmt rekommenderas.

Efter en intensiv vecka med utbildning, Göteborgsresa och arbetsplatsbesök har helgen ägnats åt lite aktiv vila. Varit hem och plockat och tvättat och grejat och fixat. Att göra saker i lugn takt är vila för mig. Mannen har jobbat och det har varit tråkigt, men ju fortare de blir klara desto fortare kan vi ta lite ledigt. Snart ska vi ha en Stockholms helg och planerar en helg i Göteborg i Januari. Gardellbiljetter bokade så nu har man lite att se fram emot.

Nu dags för en tupplur, egentligen försöker jag lyssna på talbok men jag somnar varje gång jag försöker lyssna. Mark Levengoods röst är bara för underbar.

Hösten är här

I dag är det mörkt. Vaknade av smärta i ryggen klockan halv 5 i morse. Upp och ta en macka så jag kunde ta mina smärtisar, som jag inte behövt på några dagar. Det är tungt att vakna så. Som tur är har jag inget bokat förrän klockan 10 så jag kan ta min långa startsträcka med ro i dag, känner ingen stress. Skönt med obokad kontorsfredag i morgon. Helgen kommer bli lugn för mannen jobbar så jag får roa mig på egen hand. Den glamorösa planeringen är att vila, kolla på film, lyssna på talbok och eventuellt läsa lite. I vila räknar jag även in att göra saker jag gillar även om jag inte ligger tokstilla. Har ett recept jag tänkte prova, kanske en promenad och lite småplock.

Nu dags att dra ur bomullen och köra några timmar med brandsyn. I kväll ska jag på TCO-föreläsning med retorikern Eleine Bergqvist. Läst en bok som hon skrivit så det ska bli väldigt intressant.

En orolig känsla i magen

I går när jag var och röstade blev jag glatt överraskad. Jag tror det var första gången fick köa för att lägga min röst. Bra med stort valdeltagande och att folk tar sin rättighet på allvar.

När det gäller resultatet får jag ont i magen. Jag är allvarligt oroad för 4 år till med en borgerlig regering. Inte för min egen del, just i dag. Jag har har jobb och är hyfsat frisk så jag "tjänar" väl på deras politik, men...... Vilka garantier har jag för att fortsätta vara frisk och kunna sköta mitt jobb? Vad är det som säger att jag inte blir allvarligt sjuk och måste som så många andra stånga mig blå mot FK. Våra unga som inte kommer ut på arbetsmarknaden om de inte kan prestera till 100%. Våra gamla som har mer eller mindre behov av hjälp på olika sätt, kommer de att få tillgång till det. Jag är rädd för att samhället kommer att bli kallare och hårdare. Att behöva kämpa för allt.

Det som kanske är mer skrämmande är att SD kom in i riksdagen. Jag får kalla kårar efter ryggen när jag känner det. Vi kan inte skratta bort galningarna längre, de sitter i vårt parlament. I tyskland i början på 30-talet skrattade man åt en liten man med snelugg som kom med radikala åsikter som gjordes rumsrena en stund bara för att vinna valet. Jag vet att sannolikheten att Jimmie Åkesson ska starta ett massmord av icke önskvärda människor och ett stort krig är väldigt liten, men man måste ha med sig historien för att kunna förstå nuet och förändra framtiden. Hoppas bara att våra etablerade partier faktiskt håller det de lovat att inte samarbeta med dem, men det är också en oro som gnager i magen på mig. Man kan fan inte lita på någon i politiken.

Bra dag att gå på utbildning i dag, hoppas jag kommer att kunna fokusera på utbildningen mellan 9:00 och 16:00.

Ibland måste man bara få vara en surskalle

Trött pga ständig värk i ryggen och medicinjustering, mensvärk, hormonsvängning och en massa tankar i skallen gör att jag idag varit en tjurskalle. Irriterad på folk som inte kan svara på mail, trots påminnelser. Ilsken på idiotmannen som kör bil och pratar i mobil samtidigt och har ingen koll på trafiken runt omkring. Trött på arbetskamrat som man delar köksvecka med och som helt skiter i det.

Väl hemma efter jobbet lade jag mig bara på soffan och glodde på tv en stund för att komma i kapp mig själv. Nu känns det rätt okej. Lite irriterad över att mensvärken satte stopp för mitt besök på röntgen i dag. Orkade inte cykla dit eftersom all kraft gick åt att inte gå dubbelvikt, men jag gillar läget och tar nya tag nästa vecka. Allt har sin tid.

Ändra sina tankar

Var hos min läkare i går. Det var i det stora hela ett positivt besök. Ska på röntgen i morgon. Medicinen ska justeras så att magen inte tar mer stryk. Det viktigaste kanske ändå är att jag ska tänka på mig själv lite mer. Jag ska inte ställa så höga krav på mig själv, jag måste acceptera att jag faktiskt inte kan göra allt som jag gjort tidigare. Det jag däremot ska göra det är det som ger mig energi och det jag tycker är roligt. Ingen dålig läkarordination det inte. Det innebär också att jag inte ska umgås med människor som suger energi ur mig. Det är ju lite svårt på jobbet, men privat är det en kittlande känsla. Jag kan faktiskt säga till personer jag inte gillar och vill umgås med att jag har läkarordination på att inte göra det. Undrar hur det kommer tas emot om jag gör det.

Det är dock lite svårt att komma på roliga saker att göra i vardagen. Jag är ju rätt nöjd med mitt lugna liv som lunkar på i vardagen. Gäller att tänka till. Tur att jag har ett roligt jobb i alla fall. I dag är det utbildning hela dagen så jag misstänker att det roliga i kväll blir att bara krascha på soffa. Brukar vara så efter en intensiv dag.

I helgen får jag väl tänka till lite extra.

Nu är det dags att välja.....

Om en vecka är det val i Sverige. Jag hoppas att alla går man ur huse och tar sin medborgerliga skyldighet på allvar. Det är vi skyldiga alla som lever i länder där man inte får välja, där man inte ens får tycka och tänka vad man vill med risk för att bli dödad.

Jag tycker att det är ett ödesval på ett sätt i år. Jag blir nästan rädd när jag tänker på hur Sverige kan utvecklas vid ett visst valresultat.

För min egen del så kanske det i långa loppet inte spelar nån roll vem som vinner valet. Jag är hyfsat frisk, har ett jobb och en bostad. För mig är solidariteten för andra människor lika viktig när jag röstar. Högern propagerar för valfrihet och det är väl bra, om man har nåt att välja mellan. Om du lever på existensminimum, om du är utförsäkrad från FK, om du är i behov av sjukvård, har då du så många möjligheter att välja. Är det inte så att det du då behöver är ett skyddsnät, ett skattefinansierat skyddsnät?

Jag kommer aldrig kunna rösta för något parti som vill att vård, omsorg och skola ska vara vinstgivande verksamheter för jag är övertygad om att det alltid leder till sämre kvalité. Välutbildad och rätt avlönad personal och rätt bemanning för verksamheten kommer att höja kvalitén.

I "Uppdrag granskning" i veckan visades hur svensk åldringsvård fungerar i Piteå. För några år sedan fick de pris för att vara en bra arbetsplats och en bra miljö för de äldre. Minskade anslag och ändrade prioriteringar har gjort att t ex nattbemanningen på ett boende har minskats med 50 %. Det i sin tur har lett till att de gamla nu låses in utan personal på nätterna. Snacka om ångestökande. Lösning på problemet är enkelt, anställ mer personal. De som jobbade där vittnade ju om att när det fanns personal dygnet runt på avdelningen så var det lugnare, de gamla sov på nätterna och vandrade inte runt i en ångest dimma av att vara inlåsta.

Jag har fått höra att samhället inte bara handlar om offentlig verksamhet utan företagen måste ha förutsättningar för att blomstra också. Självklart, men inte på bekostnad av gamla, sjuka, funktionshindrade och barn.

Jag vill har ett Sverige där vi bryr oss om varandra oavsett plånbok, där alla ska kunna känna sig trygga.

Förlamande trötthet

Det har varit en hård vecka för både kroppen och själen. Började veckan med att ta mig till Sandö, Kramfors, Tåg och buss i 8 timmar. Allt gick väldigt bra och med en bra bok i öronen funkade det väldigt bra. Kursen var intensiv men väldigt givande. Maten hade kunnat vara bättre men de flesta deltagarna var trevliga. Resan hem på torsdagen var en timme längre än den på måndagen. Så i går när jag skulle jobba var jag lite mör. Ingen direkt stubin för något. Men jag tog en lugn morgon och gick hem i bra tid så det känns bra. Fredags kvällen blev en svenssonkväll. Mannen köpte med sushi hem. God mat och ett glas vin, sen somnade jag på soffan. Vaknade efter nån timme och låg kvar och kollade lite på TV innan jag raglade mot sängen.

I dag har jag en pyjamas dag. Mannen har åkt för att fiska, men det blir för mycket för min arma kropp att vara med på efter denna vecka. Själv ska jag smågreja lite här hemma. Tvätta, plocka och laga lite matlådemat. Det är sånt jag gillar när jag får göra det i min egen takt och utan tvång.

På måndag ska jag träffa min läkare. Jag vet inte vad jag ska säga till henne. Jag har ont hela tiden. Tabletterna tar bort topparna. Vet inte om tiden gör det bättre. Det var bättre fram tills jag ramlade. Vet inte om jag vill ha starkare tabletter, tar ju redan starkare till natten. Får tänka på det i morgon istället för i dag ska jag bara vila sinnet. Känner mig slut i kropp och själ

Nu ska jag ta mig en fika och njuta av lördagen.

Hösten är här

Vantar och mössa på morgnarna när jag cyklar till jobbet. Raggsockor på fötterna på kvällarna och långbenta pyjamasen är framtagen. Nu känns det som hösten är här. Meterologerna lovar indiansommar nästa vecka men jag tror det först när jag ser det.
Livet snurrar på i stilla takt. Jobbar och vilar mest. Smärtan i ryggen finns där hela tiden. Fått tid hos läkaren om en och en halv vecka för att diskutera framtiden. I dag skulle jag behövt ta smärtstillande en halvtimme innan jag vaknade känner jag.

Helgen ska avnjutas i stugan, om jag orkar åka ut i båten är ett osäkert kort. Känns så jobbigt att inte kunna göra det jag vill och brukar göra. Att anpassa livet efter ett jävla bråck suger fett. Får ta med mig lite böcker och filmer så står jag säkert ut och får en skön helg i alla fall, men jag vill ju fiska.

Nästa vecka är det utbildning hela veckan. Åker till Kramfors på måndag. Blir en dag med tåg och bussresor på måndag, precis som torsdag kvällen kommer kommer tillbringas på tåg och buss. Bävar lite för restiden, men ska bli väldigt roligt att åka på kurs och få lite input.

Nu ska dagen startas och jag ska förbereda mitt rum för att jag ska få rygganpassad arbetsplats, äntligen. Solen skiner och det är fredag så det känns helt okej.