Vänskap

Av olika anledningar började jag i går tänka på det här med vänskap. Det är otroligt viktigt med vänner, men ibland blir det liksom inte av attjag hör av mig. Livet rullar på så jag ibland blir fartblind. En hastig tanke att jag ska ringa, maila eller bara besöka en vän som sedan rinner ut i sanden för något annat jag "måste" göra.

Min allra bästa vän i livet träffar jag i princip varje dag, det är ju mannen i mitt liv som är den vännen. De andra blir sporadiskt och emellan åt får jag dåligt samvete för att jag inte gör något mer aktivt åt det.

Där tycker jag att facebook och andra sociala medier är fantastiska. Man kan följa sina vänner så att när man väl träffas så är man uppdaterad när det gäller pojk- flickvänner, boendeändringar, jobbändringar och andra ändringar i livet så att man bara kan umgås i nuet när man väl träffas.

Jag hoppas alla mina vänner inte tror att de finns kvar i mitt hjärta även om jag inte hör av mig så ofta, för det gör de. Jag kommer aldrig att lova att nu ska jag minsann höra av mig oftare för det kommer jag inte kunna hålla eftersom jag vet att mitt liv är som det är. Ett sånt löfte skulle bara ge mig dåligt samvete för att jag inte skulle kunna infria det.

Riktiga vänner är inte lätta att hitta, men som sagt det är inte heller lätt att hålla kontakt när alla är utspridda över landet. Ta tillvara alla forum för att umgås. Är det i verkliga livet eller på nätet spelar faktiskt ingen roll, det viktiga är känslan.