Vart tog etiken vägen?

Läser i tidningen och hör på radio att tre undersköterskor ägnat sig åt, vad jag kan se, misshandel av människor på ett äldreboende i Kumla. Hur kan man sjunka så lågt att man utnyttjar sin maktställning på ett sånt sätt? Jag har själv jobbat i vården i dryga 25 år och visst har det varit jobbigt många gånger, men aldrig har väl tanken slagit mig att ta ut min frustration på de som jag varit satt att vårda. Jag skäller hellre uppåt i organisationen, chefen får sig en slägga istället.

Jag började min vårdbana på den gamla "långvården". Det är möjligt att jag haft tur med handledare och mentorer i vården för jag menar att det var den bästa skola i etik och värderingar jag kunde få i början av min karriär. Dessutom hoppas jag att jag gett detta vidare till mina egna studenter och yngre kollegor genom åren. Jag har haft som ledstjärna att se hur jag själv skulle vilja ha det eller hur jag skulle vilja att någon av mina anhöriga ska bli behandlade om de hamnar inom vården. Jag kan säga att om jag fick reda på att någon av mina anhöriga blev misshandlade på en vårdinrättning då skulle det ta hus i helvete och huvuden skulle rulla långt upp i organisationen

Hur kan man vara chef och inte se detta? Är organisationen så utformad att cheferna är så långt från medarbetarna att de inte har koll? Det är inte okej när det handlar om vård och omsorg. Som chef har man alltid ett ansvar att se till att brukarna får en god och säker vård, det är faktiskt lag på det. Som chef måste du ju också se hur personalen mår. Personal som misshandlar brukare är på fel plats och den personal som inte vågar säga något behöver ju i sin tur stöd för att våga säga i från. Stackars de som sett detta men inte vågat göra något för rädsla för att bli utfryst eller själv i frågasatt.

Kumla Kommun har väldigt mycket att jobba med. Hoppas det här bli en alarmklocka för alla chefer och ansvariga inom all vård och omsorg att se över utbildning för sina anställda och arbetsrutiner på vårdeneheterna så detta inte händer igen.

Ibland ser man inte skogen för alla träd

Enligt Wikipedia är detta definitionen på fördomar: En fördom är ett förutfattat antagande om någon eller något, grundat på tillämpning av en stereotyp uppfattning om en grupp som den eller det som är föremål för fördomen anses tillhöra.

Fördomar är ett intressant fenomen. Jag är fullt medveten om att jag har många fördomar. Alla har dem. Skulle någon säga att de inte har några fördomar så tror jag helt enkelt inte på dem. Är det inte så att de inte vet om det själva så ljuger de för sig själva. Bigtime!!!!

De sista dagarna har jag funderat mycket på hur jag uppfattar världen runt omkring mig och i en förlängning hur världen uppfattar mig. Där kommer fördomarna in på ett väldigt konkret sätt.

Kylan är här

Nu är kylan här och jag funderar allvarligt på att det är dags för långkalsonger framöver. Vinterjackan är framme i alla fall och mössa är nu ett obligatorium när jag cyklar. I helgen ska det bytas skor i hallen för jag har insett att tygskorna är för kalla så de kan lika gärna åka in i garderoben över vintern.

Det är kallt inne också tycker jag men det är klart nu kommer den tiden som jag går runt och fryser hela tiden så det är ju inte så konstigt. Varma tröjor och sjalar runt halsen är det jag kommer klä mig i fram till april nu. Raggsockor är också en favorit för mig, både hemma och i andra sammanhang. Min hyresvärd är lite snål med värmen och det brukar dröja innan de startat upp elementen. I onsdags stängde de av varmvatten och värme helt under ett dygn för någon form av service. Varför kan man inte göra det innan det blivit minusgrader?

Efter en hektisk vecka ser jag fram emot helgen. På lördagen ska mannen ut och fiska med en lekkamrat så då ska jag ha en slappardag hemma för mig själv. Gå runt i mysbrallor hela dagen och varva böcker med dvd. Ibland måste jag ta sånna dagar för att orka med omgivningen och mig själv. På söndag ska vi åka norrut några mil och träffa min släkt.

Veckans höjdpunkt var onsdagkvällen när vi var och såg Jonas Gardell på konserthuset. Det var första gången mannen såg honom, jag såg den förra föreställningen. Det var en helt underbar kväll som jag inte ville skulle ta slut. Fick just reda på att han håller på att skriva sin första roman på många år nu, så nu har jag det att se fram emot.

Nu ska jag trots en lite tryckande huvudvärk och rinnande näsa ta mig igenom dagen så att det snabbt blir helg.

Borta väldigt bra men hemma bäst eller.........

Veckan som gått har varit hektiskt på jobbfronten både för mannen och mig. Han har jobbat med sitt projekt och jag har planerat och hållit en utbildningsdag. För mig bröts det lite i torsdags när trivselgruppen på jobbet ordnat en resa till Måltidens hus i Grythyttan men god mat och trevligt sällskap. När jag väl är hemma så är jag snabb med att dra på mig pyjamasen och kura ner i soffa eller säng. Läser eller slötittar på tv och känner mig allmänt osocial. Det är höst det.

I helgen har mannen och jag varit i Stockholm och myst. Det var mannens födelsedagspresent som skulle avnjutas. Konsert med Blue Man Group på Göta Lejon. Annorlunda men rolig att se. Inte ett ord yppades av de medverkande blåa männen under den 90 minuter långa konserten, men man förstod allt ändå. De hade en dialog med publiken i alla fall. Innan konserten åt vi middag på Akkurat, en mysig pub/restaurang. Vi åt deras specialitet, musslor. Jag åt en Provensalsk kryddning med mycket vitlök och örter, mannen gick på den med Roquefort och bacon. Vin och öl, kaffe och avec samt en liten choklad tryffel. Ojojoj, vad mätta vi var när vi promenerade genom söder till Göta Lejon.
Efter konserten och ytterligare en promenad så trynade vi faktiskt in tidigt på det lilla pensionatet vi bodde på. Det var ett litet trevligt ställe, inrymt i ett hyreshus på Hornsgatan. Frukosten blev annorlunda. Hade väl räknat lite med en hotellfrukost i miniformat, men det blev väldigt spartanskt. Plastförpackade mackor och kaffe, lite juice och fil, det var alles. Vi blev i alla fall mätta. Tog tåget hem efter en hamburgerlunch, det krävdes lite fett i dag även om det inte blev sent i går.
SJ var på lördagen exemplariskt I tid och allt funkade perfekt. Förvånande. I dag gick det inte lika bra. Total förvirring på Stockholms central när de började byta nummer på vagnarna. Vagn 15 skulle vara obokad men vi missade den så den blev snabbt full. Vi satte oss i en annan vagn, fullt medvetna om att vi när som helst skulle bortkörda av någon som bokat platsbiljett. Döm av vår förvåning fick vi sitta kvar hela vägen hem.

Nu är vi hemma igen efter en väldigt trevlig kort visit i huvudstaden. Det kommer snart att bli en till, det får göras lite planer här. Nu blir det slapp söndag kväll innan ytterligare en hektisk vecka drar i gång. Fullt ös hela veckan för både mig och mannen, då är det skönt att man laddat batterierna som vi gjort den här helgen.

Till slut så blev det fredag

Även denna vecka blev det äntligen fredag. Veckan började med tre dagars fortsättning på kursen som började förra veckan. I går var det bara att gå tillbaka till jobbet, kändes lite märkligt. Bara att ta tag i alla mail och arbetsuppgifter som legat och väntat i fem dagar. Det är baksidan med att vara borta några dagar, ingen gör ens arbetsuppgifter.

I går fyllde jag år igen. Min älskade man såg till att morgonen och kvällen blev alldeles underbara. Få paket till frukost är bara trevligt och att sen få en bukett rosor på eftermiddagen gör inte dagen sämre. I går kväll gick vi till den lokala pizzerian och åt alldeles fantastisk mat. Skönt med kort avstånd hem efter den. Det kommer bli fler besök där helt klart.

I helgen kommer vi få lite fika besök i morgon och söndagen ska ägnas åt lite jobb för att komma i kapp, men förutom det ska det slappas lite. Sitter och försöker filura ut vad jag ska handla på vägen hem så jag slipper irra runt på affären utan någon plan alls.

Eftersom mannen har en massa övertid att ta ut och jag har några semesterdagar kvar så försöker vi få till en långledig helg framöver. Åka till stugan en helg på hösten är inte helt fel även om det går åt lite ved innan den goa värmen infinner sig. Hoppas vi kan få till det innan hösten bli allt för mörk.

Nu ska jag bita tag i de sista mailen som kräver svar innan veckan tar slut och när det är avklarat så kommer jag att ta helg.

Berg och dalbana

Mitt liv är som en berg och dalbana just nu. Har fått besked om att det inte finns något att göra åt mitt ryggonda. Jag har förslitningar på flera nivåer i nedre delen av ryggen som inte går att göra något åt. Enligt läkaren ska jag fortsätta med livet som tidigare. Motionera lagom och äta en underhållsdos med Alvedon. Håller på att trappa ner de andra smärtstillande jag har men det går så där. Jag har ont hela tiden och det gör i sin tur att jag drar mig för att motionera för mycket. Det blir som en ond cirkel. Jag vet att jag måste röra på mig för att må bättre.

Den här veckan har varit deppig efter beskedet från läkaren. Känns hopplöst på nåt sätt. Jag vet att jag inte ska klaga för det finns de som lever med värre besvär än jag, men just nu behöver jag tjura lite. Jag drar mig undan social samvaro på fritiden utan håller mig mest för mig själv. Träffar så mycket folk på jobbet så när jag är ledig är det bara mannen jag står ut med. Vill inte ha ömkande, vill inte höra att jag ska rycka upp mig eller få berättat för mig hur illa andra har det. Just nu vill jag bara tycka lite synd om mig själv och tjura lite. Ska ta några dagar till på mig för det innan jag kommer igen.

Varit i Loka på kurs i veckan och det var väldigt givande. Det är synd att man inte hinner njuta så mycket av det stället när man är på kurs. Funderar på att ta med mig mannen på en helg där i vinter så vi kan koppla av lite tillsammans. Nu jobbar han så mycket så jag ser honom inte så mycket. Trist, men det är ju övergående. Bara han är hemma på min födelsedag är jag nöjd. Vill ju inte fira med någon annan än han.

På tal om födelsedagar. Varför är det den som fyller år som ska ordna med förtäring och kalas när man fyller? Vore det inte mer rimligt att den som fyller år inte behövde göra någonting alls den dagen utan bara bli upp passad och få njuta av dagen. Jag vill inte ha nåt firande i år, jag har inte tid att städa, jag har inte tid att fixa förtäring och dessutom orkar jag inte med folk. Tror jag hakar på svågerns kalas så slipper jag fixa nåt själv.