Vart tog etiken vägen?

Läser i tidningen och hör på radio att tre undersköterskor ägnat sig åt, vad jag kan se, misshandel av människor på ett äldreboende i Kumla. Hur kan man sjunka så lågt att man utnyttjar sin maktställning på ett sånt sätt? Jag har själv jobbat i vården i dryga 25 år och visst har det varit jobbigt många gånger, men aldrig har väl tanken slagit mig att ta ut min frustration på de som jag varit satt att vårda. Jag skäller hellre uppåt i organisationen, chefen får sig en slägga istället.

Jag började min vårdbana på den gamla "långvården". Det är möjligt att jag haft tur med handledare och mentorer i vården för jag menar att det var den bästa skola i etik och värderingar jag kunde få i början av min karriär. Dessutom hoppas jag att jag gett detta vidare till mina egna studenter och yngre kollegor genom åren. Jag har haft som ledstjärna att se hur jag själv skulle vilja ha det eller hur jag skulle vilja att någon av mina anhöriga ska bli behandlade om de hamnar inom vården. Jag kan säga att om jag fick reda på att någon av mina anhöriga blev misshandlade på en vårdinrättning då skulle det ta hus i helvete och huvuden skulle rulla långt upp i organisationen

Hur kan man vara chef och inte se detta? Är organisationen så utformad att cheferna är så långt från medarbetarna att de inte har koll? Det är inte okej när det handlar om vård och omsorg. Som chef har man alltid ett ansvar att se till att brukarna får en god och säker vård, det är faktiskt lag på det. Som chef måste du ju också se hur personalen mår. Personal som misshandlar brukare är på fel plats och den personal som inte vågar säga något behöver ju i sin tur stöd för att våga säga i från. Stackars de som sett detta men inte vågat göra något för rädsla för att bli utfryst eller själv i frågasatt.

Kumla Kommun har väldigt mycket att jobba med. Hoppas det här bli en alarmklocka för alla chefer och ansvariga inom all vård och omsorg att se över utbildning för sina anställda och arbetsrutiner på vårdeneheterna så detta inte händer igen.