lördag 2 oktober 2010

Berg och dalbana

Mitt liv är som en berg och dalbana just nu. Har fått besked om att det inte finns något att göra åt mitt ryggonda. Jag har förslitningar på flera nivåer i nedre delen av ryggen som inte går att göra något åt. Enligt läkaren ska jag fortsätta med livet som tidigare. Motionera lagom och äta en underhållsdos med Alvedon. Håller på att trappa ner de andra smärtstillande jag har men det går så där. Jag har ont hela tiden och det gör i sin tur att jag drar mig för att motionera för mycket. Det blir som en ond cirkel. Jag vet att jag måste röra på mig för att må bättre.

Den här veckan har varit deppig efter beskedet från läkaren. Känns hopplöst på nåt sätt. Jag vet att jag inte ska klaga för det finns de som lever med värre besvär än jag, men just nu behöver jag tjura lite. Jag drar mig undan social samvaro på fritiden utan håller mig mest för mig själv. Träffar så mycket folk på jobbet så när jag är ledig är det bara mannen jag står ut med. Vill inte ha ömkande, vill inte höra att jag ska rycka upp mig eller få berättat för mig hur illa andra har det. Just nu vill jag bara tycka lite synd om mig själv och tjura lite. Ska ta några dagar till på mig för det innan jag kommer igen.

Varit i Loka på kurs i veckan och det var väldigt givande. Det är synd att man inte hinner njuta så mycket av det stället när man är på kurs. Funderar på att ta med mig mannen på en helg där i vinter så vi kan koppla av lite tillsammans. Nu jobbar han så mycket så jag ser honom inte så mycket. Trist, men det är ju övergående. Bara han är hemma på min födelsedag är jag nöjd. Vill ju inte fira med någon annan än han.

På tal om födelsedagar. Varför är det den som fyller år som ska ordna med förtäring och kalas när man fyller? Vore det inte mer rimligt att den som fyller år inte behövde göra någonting alls den dagen utan bara bli upp passad och få njuta av dagen. Jag vill inte ha nåt firande i år, jag har inte tid att städa, jag har inte tid att fixa förtäring och dessutom orkar jag inte med folk. Tror jag hakar på svågerns kalas så slipper jag fixa nåt själv.

1 kommentar:

  1. Det där har min mans familj fattat så bra. De fixar alltid allt när man fyller år. Eller så går vi ut och äter. Jag ska nog önska mig just precis det i februari. Restaurangbesök. Behöver ju inga psylar...
    Och angående din rygg - sköt om dig!
    KRAM

    SvaraRadera