Har varit hos sjukgymnasten i dag och fått min dom. Jag har diskbråck. Antagligen har jag haft det sen min första graviditet eftersom besvären började då, men det har hållit sig i schack tills nu när mitt rörelsemönster blev väldigt förändrat i och med nya jobbet. Som en gammal kollega sa "sjuksköterskekroppar är inte gjorda för att sitta för länge".
Träffade i alla fall en väldigt trevlig sjukgymnast som bände och vred lite på mig. Frågade en massa och svarade på alla mina frågor Gav mig råd om vad jag ska göra och hur jag ska träna, dessutom fick jag veta vad jag ska undvika i träningsväg för att inte göra det värre. Återbesök om en vecka.
Jag gillar ändå inte känslan jag fick efteråt. Det är nåt fel på min kropp. Det har ploppat ut en bit disk i ryggen som inte ska vara där. Gillar inte att vara sjuk och ha en diagnos. Nu ska här tränas. Fick ett par övningar som ska göras 5 gånger om dagen så det är bara att sätta i gång. Jag vägrar bli nån form av offer, men jag vill tycka lite synd om mig själv bara en stund.
I kväll ska jag inte tänka på det. I kväll ska jag för första gången vara med på en trivselaktivitet med nya jobbet. Kul initiativ. Ingen vet vad vi ska göra eller vart vi ska. Vi ska ha oömma kläder och cykel med oss det är allt vi fick reda på. Ja och att vi ska få någon form av mat också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar