Tungt...........

Det är tungt nu. Jag har ont hela tiden, bara mer eller mindre. Jag har genom åren träffat många vänner och släktingar som lever med ständiga smärtor och förstått att det är jobbigt, men aldrig kunde jag föreställa mig detta helvete. Det inte bara det att ha ont hela tiden, nu har det satt sig på mitt humör. Jag har nästan alltid en positiv attityd, har tålamod med jobbiga människor och lever efter devisen "det löser sig". Nu känns allt jobbigt. Jag oroar mig för nästan allt jag ska göra, jag blir irriterad på det mesta och jag tvivlar på att jag någonsin kommer att bli bra. Jag vill inte må så här. Jag vill inte bli irrationellt irriterad på rumsgrannens telefon som ringer precis när jag håller på med något eller hålla mig i från att skrika när jag blir irriterad på personer jag träffar.

Jag har tur som lever med en man som har världens största hjärta och världens största tålamod. Jag är irritabel och grinig mot honom också men inte på långa vägar som jag är mot andra. Han står ut med att jag är arg, att jag gråter hejdlöst när allt känns hopplöst och att jag ber honom om hjälp. Jag är en person som inte ber om hjälp i första taget, kan själv har varit mitt ledord de sista 11 åren och det tar emot som fan. Det tar emot att be om hjälp med att dammsuga, att lyfta några stolar upp på vinden och att någon bär saker åt mig. Han säger att det inte gör honom någonting utan att det är en självklarhet att han hjälper mig när jag inte kan göra vissa saker.

Har fått kontakt med en väldigt bra läkare på min vårdcentral så nu har jag både en läkare och en sjukgymnast som hjälper mig. Problemet är att det inte bara är att bota i en handvändning. Det jag egentligen skulle behöva är en trollkarl som kom och svängde sitt trollspö över mig och bara gjorde mig frisk. Nu handlar det om att göra övningar, röra mig så mycket jag kan och orkar samt ta smärtstillande på regelbundna tider. Jag måste invänta kroppens läkningsprocess över tid säger de. Jag vet inte om det hjälper, kanske blir det lite bättre. Har lite dåligt med tålamod just nu. Nästa steg skulle vara starkare värktabletter och där är jag inte riktigt ännu. Det skulle innebära att jag blev suddig i hjärnan och trött hela dagarna och jag vet inte om jag vill det. Jag vill ju kunna jobba på som vanligt. Ska prata med läkaren igen i morgon så vi får se vad vi kommer fram till. Hon är klok, hon lyssnar och hon tar med mig i diskussionen runt min behandling. Precis som det ska vara.

Försöker att ha lite roliga saker att se fram emot hela tiden så att jag inte tappar gnistan helt. Bio med bästa E och B i morgon, SATC 2, i morgon. Sommarstugehelg nästa helg med traddjazzfestival. Midsommar med familjen i Norr. Kryssning med big sis veckan efter midsommar. Prideveckan med allt underbart den innehåller med vänner och party. Tre veckors obokad ledighet och underbar vila innan höst terminen drar i gång. Har redan en sak bokad till hösten. Mannen fick biljetter till "Blue man group" i Stockholm i oktober med en hotell natt bara vi två.

Nu ska jag laga lite mat, kolla lite film, läsa lite, förbereda veckan och bara avnjuta slutet på min lediga helg. Det känns lite bättre nu när jag spytt ur mig lite jobbigheter.