
För övrigt jobbar jag på som vanligt, men börjar se en liten ljusning och mera luft i kalendern så jag kan jobba i fatt lite. Det är så mycket jag vill göra och jag vill göra allt på en gång. Det är inte realistiskt det vet jag men det är sån jag är. Inser dock att jag måste ta en dag i taget och göra en sak i taget, annars kommer det bli pannkaka av alltihop.
Varit hos min sjukgymnast i dag och blivit lite bruten med. Det går framåt men det går långsamt, inte så bra för mitt tålamod. Jag vill bli bra nu. Bara att köra på och vara lydig patient.
Resten av veckan innebär jobb, lite kurs, luncher med vänner, studentuppvaktning, besök hos släkten i helgen och så klart närvara på loppis. Mannen ska jobba så jag tar tillfället i akt och åker till fädernebygden och träffar La Familia. Syrran och hennes dotter med barn kommer upp så det ska bli så himla kul att träffa alla.
Ser på mina inlägg att jag inte lever ett direkt glamoröst liv och det händer inte mycket. Struntar i det, jag är en av de mest lyckligt lottade människor jag vet. Njuter av livet i fulla drag just nu. Inte ens smärtan får mig att tappa tron på det. Visst känns det motigt vissa mornar när jag har väldigt lång startsträcka och de kvällar som jag har så ont att jag inte vet vad jag ska göra av mig. Jag orkar inte deppa ihop, jag vill inte deppa ihop så jag sträcker på mig (som jag ska enligt sjukgymnasten) och njuter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar