Eftersom jag har förmånen att ha det ganska lugnt på jobbet nu hinner jag tänka mycket. Det mesta har med jobbet att göra men det är klart att tankarna far i väg ibland. Funderat mycket på det kravet vi har över oss att vi hela tiden ska prestera eller producera. Kan det inte räcka en dag att endast producera koldioxid? Kommer på mig själv med att säga att "i dag har jag inte gjort någonting", sen när jag börjar tänka efter blir det rätt mycket. Går jag igenom ett rum så går undanplockningsradarn i gång och jag plockar med mig det som inte hör hemma där. I förbifarten slänger jag i en tvättmaskin som sedan ska hängas. Under tiden jag fixar lite mat så röjer jag diskbänken och torkar av några skåpluckor. Det är inte att inte göra någonting, men med Jantelagen och alla normer hängande över en så kan man ju inte bara sitta och titta på molnen en hel dag. Eller kan man det, utan att bli betraktad som lat eller lite konstig?
Jag tycker att man kan det, men jag har jätte svårt att göra det själv. Känner mig nästan skuldtyngd om jag inte gjort något "nyttigt" en dag. Det gäller även en dag när jag kanske ligger för ankar med feber. Hur ska man kunna bli av med den känslan och bara kunna luta sig tillbaka och vara nöjd med att ha producerat enbart koldioxid en dag?
I natt har det regnat och luften var sval när jag vaknade. Jag kunde andas igen. Jag hade ingen direkt starttid för dagens arbete och mannen hade sovtid att ta igen eftersom han hade jour i går. Det innebar att vi kunde ta det lugnt mitt i veckan. Sova lite längre, morna oss, äta frukost i lugn och ro och njuta av lite vardagslyx. Jag tänker inte ha dåligt samvete för det, jag ska bara njuta av dagen och ta det som det kommer. Näst på tur står lite om möblering av kontoret eftersom jag ska få nytt skrivbord, sen ska jag luncha med en gammal kollega och sen får man se vad jag producerar i eftermiddag. Kanske enbart koldioxid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar