Livets berg och dalbana

Veckan som gått har varit blandad. Kom tillbaka till jobbet i torsdags och var väl inte 100 direkt, tröttheten efter förkylningen ligger kvar och den ligger lite kvar ännu. Tar tid för gamtackan att komma igen. Helgen avnjöts i sommarstugan.
Fredagskvällen gick i mystecken med mannen, med sommarens sista rosé och allmänt myspys som jag inte kommer redogöra för här.
Lördagen var den stora höstfixar dagen. Lillbåten drogs upp på land, utemöblerna bars in, innerfönster sattes in och lite annat småfix. Vi var många så det gick väldigt bra. Sedan användes grillen för sista gången för året innan den fick gå i vinteride.
På söndagen skulle det dras upp en gädda var det tänkt men det blev inte så. Trots det fick vi en trevlig dag på sjön. Det blåste rejält så det blev inomskärsfiske. Solen tittade fram och med rätt kläder finns det som sagt var inget dåligt väder.
Efter den här helgen känns det som batterierna är laddade med energi. Det känns som behövs nu. Det har upptäckts sjukdomar i familjen som gör att vi som inte är sjuka behöver kraft att kunna stötta de som behöver stöd nu innan allt har löst sig. Jag är ju inte närking så jag är väl den som får stå för den positiva energin i det hela så inte närkingarna helt faller ihop. Det är lugnt eftersom jag alltid försöker det positiva i alla situationer.